top of page

Om 

Från författare till regissör

!

Bilder ur Bo Widerbergs arkiv

©Bo Widerbergs dödsbo.

Bildbearbetning: Fredrik Andersson

Bo_Widerberg_015.jpeg

Nina Widerberg, Ann-Marie Gyllenspetz, Jan Lindeström och Bo Widerberg inför en tagning på kullarna i Kåseberga, då regissören gör sin tredje långfilm Kärlek 65.

Övergången till filmen 

Övergången till filmens värld startade med debattboken Visionen i svensk film (1962), där Widerberg uttryckte kritik mot den film som hade gjorts i
Sverige, som han menade inte kunde mäta sig med den europeiska filmen. Inte minst var han kritisk till Ingmar Bergman, som han kallade ”vår andes dalahäst i världen”, och Bergmans filmer, som han likande vid
”… en exportvara fylld av ohöljd exotism”.

När Widerberg så tog steget över till filmvärlden på 1960-talet, driven av en önskan att skapa en mer realistisk och samtida skildring av det svenska samhället, visade det sig att han hade ett skarpt öga för detaljer och en
passion för att fånga mänskliga relationer på ett autentiskt sätt. Övergången blev inte bara ett karriärbyte, utan en revolution inom den svenska filmen.

Röster om Bo

Bo Widerberg har hyllats av både kritiker och kollegor som en av Sveriges mest visionära filmskapare, vilket har lett till en mängd filmer, böcker och dokumentärer som utforskar hans unika stil och inflytande. Genom åren har hans verk och konstnärliga arv fortsatt att inspirera och fascinera både publik och nya generationer av filmskapare.

 Jan Troell

Pojken och draken och Barnvagnen

”Bo har betytt mycket för mig. Och han betyder fortfarande mycket för mig. När jag håller på
med en film så kan jag tänka ”Hur hade Bo gjort här?” Han skrev en artikel i Röster i
Radio&TV efter vi gjort Pojken och draken. I den minns jag att han skrev att han ville att vi
skulle göra en film som man kunde lukta och känna. Det har vi gemensamt ... det där
sensuella, fast Bo gick mycket längre. Men jag tror att det är samma drivkraft vi har. Och just
på det området tycker jag att Bo fortfarande är en kompis som man kan snacka med.”

Jan Troell och Bo Widerberg träffades under inspelningen av Pojken och draken, samma år
som Visionen i svensk film publicerades. Kanske var det detta möte som fick Bo Widerberg
att bestämma sig för att bli regissör. Säkert hade Barnvagnen blivit en helt annan film om det
inte skett.

”När jag satt och klippte Pojken och draken satt Bo ofta med. Han blev fascinerad av
klipparbetet. Och i samma veva hade han lämnat in ett manus till Europafilm, som skulle bli
Barnvagnen. Och som jag fattade det hade han lämnat in det utan tanke på att han skulle
regissera själv. Men där vid klippbordet bestämde han sig för att han ville regissera och han
frågade sedan om jag ville vara fotograf på filmen.

​

ur Fem dagar i Båstad, 2001

​

bottom of page